HUR DET BLEV PÅ DETTA VISET
Larsson- och Kjell-kvartetterna
Bo Larsson spelade mycket fiol i sin ungdom hemma i Värmland och senare i Stockholm där han läste medicin. Bland dem han spelade med fanns Kjell Crafford, hans studiekamrat på medicinlinjen, och Karin Larsson som studerade musik. De var alla medlemmar i orkestern iMedici, som för övrigt hade Bo som dirigent. Detta var av vad man hört berättas en musikaliskt intensiv period med utomlands orkesterresor, t.ex. till Frankrike. Efter studietiden gjorde Bo ett långt uppehåll med sitt fiolspel, men runt 1990 fick åter lust att spela och då stråkkvartett. Den första kvartetten var med Bo och Kjell på violin, Lars Jonsson viola och en tysk cellist som då var Lars fästmö.
Kvartettspelet med dessa medlemmar var relativt kortvarigt, Lars och hans fästmö slutade och Bo sökte nya personer på alt och cello pulterna. Sten Gibson, som också varit med i iMedici-orkestern, tillfrågades att bli med som altviolinist och han tackade ja. Vid denna tidpunkt, kanske år 1992, anmälde sig Bo till Mazers spelning på Riddersvik och spelade då tillsammans med Ingmar Andersson på cello. Bo nämnde för Ingmar att han tänkte starta en ny kvartett och behövde en cellist. Ingmar tackade ja och detta blev upprinnelsen till en lång period av musicerande som har varit till stor glädje för kvartettens medlemmar, men också med mycket slit med att få fingrar och stråke på rätt plats och i rätt tid. Dock blev slitaget på strängar och stråke nog större än det mellan kvartettmedlemmarna. Det var anmärkningsvärt lite socialt strul med tanke på hur mycket vi spelade tillsammans. En anledning till att kvartetten hållit ihop länge med i stort sett samma personer är förståss att personkemin har stämt, men också att alla haft lusten att arbeta länge och ambitiöst med de verk vi spelat snarare än att bara "riva igenom" repertoir.
Bo var som sagt den som startade kvartetten, men så småningom kom Bo att alternera med Kjell som primarie vilket båda verkade trivas med. Kvartetterna kallade sig på den tiden Larsson- eller Kjell-kvartetten beroende på vem som för tillfället var primarie. Det första verk som kvartetten framförde var Mozarts Kv. 475, cellokvartetten, med en cellist som alltför sent förstod vad han gett sig in på och som sedan fick svettas över den avslöjande cellostämman.
Efter några år, närmre bestämt 1996, bestämde sig Sten för att flytta ungefär så långt upp i Norge som man kan komma för att arbeta där. Kvartetten saknade då altviolinist. Kjell, som då också spelade i Täby symfiniorkester, nämnde att där fanns en violast som "lät bra och som inte kom av sig i första taget", denne var Hans Lunde'n. Hans tillfrågades, kom med och spelade några gånger och gillade kvartettens sätt att arbeta. Hans är sen dess med i Larsson/Källkvartetterna och sedemera Q4 och Q3, se nedan.
Larsson/Källkvartetterna arbetade mycket ambitiöst med ett antal kvartetter, se Q-historia, och deltog flitigt på Mazers kurser i Sigtuna och Hammersta. Några verk framfördes i sin helhet på Mazer spelaftnar, dock inte så många. Kvartetten stannade mestadels vid att spela upp en av satserna vid den sedvanliga uppspelningen vid Sigtunakursens avslutning eller med att endast spela in det som övats på. Repetitionerna var oftast hemma hos Bo i Hästhagen, ibland hos Kjell i Djursholm och några gånger på Hålludden hos Ingmar.
Hur det lät precis i början vet vi inte riktigt. Så småningom inskaffade Ingmar inspelningsutrustning i form av en digital spelare för MD-formatet, detta liknar gamla floppy-diskar till datorer. Många av MD-inspelningarna har överförts till CD och kan avlyssnas på denna webbsajt.
Q4
Det konstiga namnet kommer från att vi i Larsson/Källkvartetten länge letade efter ett bra namn. Förslagen var inte alltför många, vi hade svårt att bestämma oss, men till slut blev det Q4, eftersom vi onekligen var fyra till antalet och Q står för kvartett. I våra mobiltelefonkataloger hade vi våra medlemmars namn som QBo, QKjell, QHans, QIngmar för att få oss placerade tillsammans i den sorterade kontaktlistan. Så Q4 föll sig inte helt onaturligt som konsekvens med den då nya tekniken. Namnet Q3 på vår stråktrio som uppstod då Bo flyttat från Stockholm kom sen av bara farten.
Q4 bestod ursprungligen av medlemmarna i Larsson/Kjell kvartetterna, d.v.s Bo, Kjell, Hans och Ingmar. Då Bo flyttade till Helsingör med sin danska hustru Liz letade vi efter en violinist. Karin, som var gammal spelkompis med Kjell från mMedici och tillika Bos hustru en gång i tiden tillfrågades. Vi var oroliga för att att hon skulle vara alltför upptagen på annat håll med spel med maken David och andra Mazerare, men hon tackade ja och var kvartettens 2a violin under många år. Vi har flera inspelningar med Karin, den kanske mest "meriterande" Beethovens Grosse Fuge, Vi bjöds vid repetitionerna generöst på utsökta soppor hos henne och David W-O på Danderydsgatan, det underlättade.
Från vänster Kjell Crafoord, Karin William-Olsson, Hans Lunden, Ingmar Andersson
Efter allt gnetande med 1:a fiolstämmor tyckte Kjell att det vore intressant att spela med någon annan som 1:a. Det började med att vi talade med Pelle Gustavsson som också spelar folkmusik och som är en sann musikant, alla kategorier. Pelle tyckte att vi skulle välja nåt som vi få att låta någorlunda vackert, det blev en Beethoven Op. 18 kvartett, inte helt lätt, men vi tycker det blev bra, nog en bland de bättre inspelningarna vi har. Pelle fick emellertid lust att bosätta sig utanför Stockholm med sin Elisabeth, så blev det och vi letade ånyo en 1a violin. Sören Jansson, en av Mazer legenderna, tillfrågades och ställde upp till vår stora glädje. Vi valde att spela spelade Carl Nielsens Op. 44 som vi också spelade upp på ett par ställen.
Hösten 2011 blev Kjells brorson Mikael Crafoord utan sina ordinarie kvartettkompisar och frågade Q3 i ett läge av kvartettabstinens om vi kunde spela tillsammans. Vi trodde det skulle bli kortvarigt, men Mikael har sen dess spelat med Kjell, Hans och Ingmar i Q4 som omväxling till vårt triospel in Q3. Detta är fantastiskt kul och ribban ligger nu (kanske alltför) högt! Vi vågade oss nu på Wolfs Italienska Serneand som länge stått på önskelistan och det blev också en Haydn på Mazer. Vi övar nu, hösten 2012, på Bartok Nr. 6 och Beethoven Op. 127, mest för det är så bra musik, dessa verk kommer vi nog att hålla för oss själva, de är nog roligare att spela än att lyssna till spelade av i huvudsak en amatörkvartett!
Q3
Q3 bestående av Kejll Crafoord: violin, Hans Lunde'n: viola och Ingmar Andersson:cello, uppstod lite av en nödvändighet då Bo bestämde sig för att pensionera sig och flytta ner till Helsingör. Vi tyckte emellertid mycket bra om att spela trio och har fortsatt med detta. Tidvis har det varit enbart triospel, tidvis har det varit uppblandat med kvartettspel i Q4 med Karin, Pelle, Sören och nu (2012-..?) med Mikael.
Q3 har spelat ett antal verk för stråktrio, både klassiskt och lite "halvmodernt". Vid något tillfälle har Q3 spelat på Auravägens bostadsrättsförenings årsmöte. Vi har också spelat på Djursholms slott och där framfört Scherzo för tre strålkar av L. Wenström-Lekare, som varit Kjells lärare i musik och också körkollega. Då Kjell fortfarande var yrkesverksam spelade Q3 för Kjells kollegor som tydligen trodde dom att dom skulle få lite avkoppling vid en konferens uppe i Åkersberga. Det blev åtminstone en paus i arbetet. Huvuddelen av Q3s framföranden har varit på Mazer spelaftnar, se diskografi och inspelningar. Ett glatt minne, särskilt för mig, Ingmar, var då Q3 spelade mingelmusik på sonen Martins bröllop nere i Gustavsberg i Bohuslän nära Uddevalla. Q3 spelade också mingelmusik på Kjells sons bröllop i Dalarö.
Q3 har för sitt musicerande emottagit ett antal vinflaskor, sannolikt färre än 10 och några blomsterbuketter, vilket varit musikanterna till stor glädje, särskilt då dessa honorar, kanske mot reglerna, har lämnas utanför självdeklarationerna.
Från vänster, Kjell Crafoord, Ingmar Andersson, Hans Lunde'n
PQ4
Kjells gode vän Thomas Schuback tillfrågades om han hade lust att spela tillsammans med Q3 och det hade han. Det första tillfället var sensommaren 2006 då vi spelade Brahms pianokvartett i c-moll på Thomas arbetsplats, Operahögskolan. Nästkommande speltillfällen var sommaren 2007, då vi spelade Mozart pianokvartett i g-moll. Denna framfördes senare på hösten på en av Mazer spelaftnar. Efter det blev det ett par pianokvartettet till.
Att spela med Thomas har varit oerhört inspirerande. Thomas har gett oss massor av "kickar" både med sitt spel från pianot och genom sin förmåga att sätta fingret på vad det är som fattas och dessutom att få oss andra att förstå det och så gott vi då kan försöka göra nåt bra av det hela. Vi har också haft och har stor glädje av Thomas som många gånger, ibland med mycket kort varsel då vi tyckt "nu låter det för illa, vad är det som är fel??", rest ut till Djursholm och hjälpt oss med att lösa våra problem.